Idag var vi och åkte skridskor i ett litet stenbrott i våran skog. Är ca 500-700 meter dit. Först lite krånglig stig men sedan kommer man ut på en fin-fin skogsväg. Skridskor var jättekul och spännande! Isen sprack så det tjongade ibland. Svågern och jag gick hem tidigare med minstingen som helt plötsligt bytt ut tårna mot istappar.
När de andra gick hem fick Elin och Elias gå i förväg. Alva visade vägen för mammorna. Hon missade "avfarten" och ville fortsätta till hygget. Efter att svängt rätt sa Anki att undrar om Elin och Elias gick rätt, om inte får vi bilda skallkedja.
"Vad är en skallkedja" sa Alva.
"Jo, det är när man går många, många, många människor på en lång rad och ropar efter barnen som gått vilse" sa Anki.
Och så gjorde vi det.
Vi var 11 personer som letade som mest. Och då räknar jag med Farfar och Barbro fast de inte behövde kliva ur bilen. De var ändå de som hittade dem ute på stora vägen, livrädda och jätteledsna. En timme var de vilse. Elin tyckte hela dagen.
Svågern som fått agera högkvarter och varit helt utanför sökningarna verkade ändå rätt lugn. Innan de gick hem så frågade han:
"Skall vi åka skridskor imorgon med?"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar