”Jag har barn”.
Han har alltid varit en föregångare. Då var det väldigt ovanligt, nästan kriminellt ovanligt. Idag är det svar ”numero uno” bland våra svenska kvinnor ute i svängen.
Tänk så här: när du gör något för första gången. Då har han redan gjort det.
För länge sedan.
”Jag har barn” sa Barbro. Hon tvekade på om hon skulle säga att hon hade tre söner och en bonusson.
”Fyra pojkar. Och en man” säger hon. Hon älskar sin man och sina barn (och sin bonusson) men telefonförsäljare älskar hon inte.
”Vi är nudister och skall inte prenumerera på dina sketna kalsonger, tack och hej, leverpastej!”.
Med officiella 50 procents röster i matriarken styr hon hushållet som det vore 110 och hon är grym på att hålla budget, vilket påminner henne om att det är dags för veckopengen. Hennes modersinstinkter talar om för henne var sönerna befinner sig.
Den äldste ligger i sin säng och nynnar till radioinspelad musik i sin knallgula Sony Walkman. Klädd i ringbrynja knådar den mellersta en fallosskulptur av lera. Den yngste myser i sin snopphörna.
Maken är svårare att lokalisera. En kaffekopp på bordet (som vanligt, frukost innan alla andra), en smutsig overall i tvättkorgen (konstigt, är den där redan?), utanför syns stora högen med ved, nyklippt gräsmatta, verkstad och en stor alm.
Men ingen man.
Hon går upp till sängkammaren (som han kallar verksta´n) och där ligger han och läser i ”Harley Davidson-katalogen”. Han lägger undan katalogen på det egenhändigt tillverkade sängbordet av stål. Rostfritt.
”Frankrike” säger han.
”va?”
”Och sedan Pyrenéerna, Italien och gärna Korsika också” fortsätter han.
Du och jag förstår kanske inte riktigt, men det gör hon. Till och med när han säger,
”på motorcykel. En riktig motorcykel”.
Och de gjorde dom, fast inte då, utan sedan. Innan de åkte på sin fantastiska tur byggde han en jordkällare, en vävstuga, två gitarrställ, 3 miljoner hissar, en båtkärra, en verkstad och bilbrygga. Ibland svetsade han lite på en bil. Ibland svetsade han mycket på en annan bil. En del bilar hann han inte svetsa på men då målade han dem med senapsgul hissfärg.
Med pensel.
För hand.
”Tänk inte på det nu” sa hon. ”Tänk på att du bjudit hit alla våra vänner på midsommarfest” sa hon med en sådan där röst som bara gifta kvinnor kan åstadkomma.
Den rösten är svår att förklara men den låter ungefär som en B-18, runt 2000 varv med för lite olja, ”bara att fylla på, annars skall du få se på gnistor gubbe lille!”.
Festen blev en fest att minnas i mannaminne. Kvinnorna hade blommor i sitt hår. Männen kastade yxa. Sillar och supar inmundigades friskt och vågat. När festen var slut satte sig eftersläntrarna i domarringen. De grillade kyckling från Högsäter och korvar från Mora.
Då kom han ut i raffset och sminkad som en riktig…
”Nä, nu slutar jag dricka sprit” sa han på en vanlig sketen tisdag. Och så gjorde han det.
Mången var skeptiska. Det hade de hört förr fast då i annan tappning.
Snus.
Men han slutade. Dricka sprit alltså. Snusar gör han än, dock numera portionsförpackade.
Så är det med åldern, man blir bekväm. En av gångerna han slutade snusa började han röka cigarr istället. Det sägs att alla genier gränsar till galenskap och att bolma sju Havannaplagiat om dagen är varken ekonomiskt eller klipskt.
Barbro var nog mest förvånad av alla när hon sa ”börja snusa igen”.
Han fimpade ciggaren, köpte en stock grov portion och en motorcykel.
En riktig motorcykel.
-----------------------------------------------------------------------
Detta är en text jag skrev för något år sedan. Tanken var en text dedikerad farsan men resultatet blev helt klart om både Farsgubben och Barbro. Så nu när de firar att de träffades för 35 år sedan tyckte jag det passade bra att lägga ut texten. Särskilt så mycket som de flänger omkring så är det nog bäst att snabba sig innan det kommer nya fantastiska reseskildringar :-)
Nu har de packat sina cyklar och har åkt till solen.
Grattis på 35-årsdagen era göttegrisar!
/Sonetten
2 kommentarer:
TACK! Ja, jag älskar alla fyra sönerna och nu sitter jag med tårar i ögonen över den fina texten, en del av dem är skrattårar ;->
Det är alltid roligt att läsa din blogg. Jag antar att fler än jag gör det men det är sällan man får läsa några kommentarer från några av dina läsare.
/babban
Här kommer en från mig, det var jättefint skrivet, jag kände igen min syster i en del, du känner ju henne så mycket bättre än jag. Vi fick inte förmånen att växa upp tillsammans, tyvärr, men vi får göra det bästa vi kan idag.
Därför är det extra roligt att ni har så fin kontakt - att det inte råder konkurrens mellan biologisk och ickebiologisk förälder.
Sköt om dig och din familj!
Kram från Nonna (Babbansystern i norr!)
Skicka en kommentar