Dalle nr 2

Ett svenskt och ett japanskt företag bestämde sig för att utkämpa en årlig roddtävling med åttamannalag. Bägge manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var båda lagen i absolut toppform men japanerna vann med ett försprång på 1 km.

Efter nederlaget var moralen i botten hos det svenska laget.

Högsta ledningen beslutade att man skulle vinna påföljande år och tillsatte en projektgrupp som skulle undersöka problemet. Projektgruppen upptäckte efter mycket analyserande att japanerna hade sju man till att ro och en man till att styra, medan det svenska laget hade en man till att ro och sju som styrde.

I denna krissituation visade ledningsgruppen prov på avsevärd handlingskraft. De engagerade en konsultfirma som skulle undersöka strukturen i det svenska laget. Experterna kom efter flera månaders arbete fram till slutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde. Mot bakgrund av experternas rapport genomfördes omedelbart förändringar i lagstrukturen. Nu hade man fyra styrmän, två överstestyrmän en styrledare och en roddare. Dessutom införde man ett poängsystem för att motivera roddaren.
”Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge honom mera ansvar”.

Året därpå vann japanerna med ett försprång på 2 km. Det svenska bolaget avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation, men betalade dock ut en bonus till ledningen som uppskattning för de stora ansträngningar den lagt ned.

Konsultfirman utarbetade en ny analys, varav man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god, och att det alltså måste vara materialet som behövde förbättras.

Idag är det svenska bolaget i färd med att utveckla en ny båt...

Dalle gör entre

Detta året inleddes med en omorganisation. Allt skulle bli mycket bättre. Jag var en av dem som faktiskt trodde på bilden av framtiden som målades upp. Visst, det skulle inte bli enkelt att komma dit men med gemensamma krafter skulle det gå.

Knappt ett halvår senare bubblar det som bara den överallt. Negativt bubblande. Att vända på denna trenden är inte lätt. Så här har ledningen något att bita i. Och nu biter de sig själva i baken!

Ledningen har lovat politikerna att de skall genomföra en undersökning för all personal och nu bestämdes att det skulle ske via e-post. Problemet är att alla inte har e-post och en hel del som har det läser inte eftersom de inte vet hur man gör. Så nu får du fixa e-post och utbildning, säger stackaren som idag fått direktiven att fixa biffen.
- Inga problem, när skall det vara klart? undrar jag.
- Enkäten skall skickas ut i oktober, är svaret jag får.

Då blir jag lite undrande hur besluten fattas.
Jag informerade i våras om att licenser är ett framtida problem eftersom de planerade upphandlingar kommer att kräva att varje personal har egen inloggning och e-post.
Jag skickade med en prislapp som nekades.

Några månader senare vill man ha e-post till alla för att kunna genomföra en enkät "imorgon"!?

Nu är inte jag den som jävlig utan jag lägger till alla klutar för att lösa problemet på bästa sätt för alla parter med de små medel som står till hands. Jag kommer självklart informera om att begränsningarna och att det vore trevligare för alla inblandade om kommunikationen blir rakare. Då hade detta kunnat vara klart tills nu.
Tekniken kommer jag få på plats men att utbildning och vilja hos personalen skall kunna prånglas ut på en vecka har jag väldigt svårt för att se lyckas till 100 procent.

Solsemestern!

Sommaren har varit regning och det har inte varit kul att skriva om. Vi hade i och för sig några fina dagar hos Frederik och Anna upp i Stockholm, men lat som jag är blev det inget bloggande om det heller...

För tio år sedan semestrade vi på exakt samma ställe, Baiha Feliz, Gran Canaria. Då var vi ett gäng på 10-12 pers och det var mest fest som gällde. Jag tyckte då att det där med svenska menyer, svenska busstidstabeller, svensktalande kypare och sådant var inte riktigt att vara på semester. Jag ville ha upplevelser i form att jag verkligen var utomlands.
Tänk vad man ändrar sig när man får kids och andra intressen...

Nu var det guld att ha det så. Allt kändes säkert, tryggt och trivsamt. Ungarna älskade poolen och klämde faktiskt i sig en och annan pizza. Det stora beslutet varje dag var VAR vi skulle äta någonstans...

Nu kan jag i och för sig inte ligga vid poolen en hel vecka. Då får jag krupp!
Så vi hyrde bil i tre dagar. Det var spännande!
Första dagen var väl lite flopp innan jag kom in i hur trafiken funkade. Dessutom brände Elin och jag oss på brännmaneter och de var bra mycket värre än de hemma i Sverige. Elin var tapprare än sin pappa...

Sista bildagen var vi i Puerto Mogan.
Mycket vackert och kallas för "Lilla Venedig" eftersom det har en kanal som går genom staden. Allting fanns där på gångavstånd. Köpcentrum, resturanger, kanonfin strand och hamn med delfinturer och fiske.

Så åker ni till Gran Canaria skall ni definitvt besöka Puerto Mogan.
Egentligen hade vi planerat att åka till Palmitos park men den hade brunnit ned i skogsbranden som någon hade anlagt för några veckor sedan. Vi såg allting på tv men trodde den hade klarat sig efterson all information på resebyråns hemsida fortfarande visade om den. De ville väl inte ta bort en sådan bra lockelse.














Ungarna köpte jordgubbar med grädde, det var en höjdpunkt på resan för dem.

Den kalla ölen senare på kvällen "hemma", den var inte så dum den heller...
























Ser du ödlan?