I högstadiet ansågs jag och mina kompisar för rätt töntiga som höll på att spela rollspel, figurspel och dataspel. Det sistnämnda var det dock rätt många som tjatade om att de ville följa med hem och prova på. Men aldrig någon tjej, vilket var synd, för de var ju dom man i hemlighet ville åt (att då ägna sin tid till rollspel istället för att kolla upp var tjejerna höll hus när de inte var i skolan, den tanken slog mig aldrig förrän i gymnasiet. Fast det kanske berodde mer på att spink-Jonas blev mer smärt-Jonas så att tjejerna kollade in honom istället..).
Men nu, 25 år senare, sitter mina gamla klasskamrater och
odlar tomater,
äter virtuella bullar och
gör affärer i New Yorks undre värld, nätterna i ända på FaceBook. Grafiken är i klass med Vic20 och ljudet från mitt första Game&Watch var enastående i jämförelse. Visst, jag har suttit uppe många nätter och spelat men nu för tiden är en spelkväll jämförbart med en lördagsfylla, dvs jag är inte i fas igen förrän framåt onsdag. Kanske alla har lika många timmars nattspelande till förfogande och jag har bränt av alla mina redan? Men det gör inget, jag verkar ha gott om nattliga Photoshop-timmar kvar i alla fall, åtminstone så länge jag inte kör längre än 00.30... :-)
Bonusmaterial: Jonas-kuriosa-fakta:- Jäkligt många spelar och många är tjejer. Det var spelutvecklarnas dröm förr i tiden att få in tjejerna i spelet. Alltså att de riktiga tjejerna skulle spela. Tjejer med stora bröst och knappt påklädda hade de redan med i nästan varje spel.
- De flesta av mina gamla polare (killar) som spelar så ögonen blöder har status "singel" på Facebook.
- Virtuellt betyder att det inte är på riktigt. Så när någon skickar en tårta till dig på Facebook kan man inte äta den. Dålig stil tycker jag. Skicka en riktigt tårta istället. Eller bättre upp, baka en och kom hit med den, kaffet fixar jag på stört!
