Dialoguppgift

Hon tyckte inte om officeren. Hon undrade om det var hennes modersinstinkter som spelade henne ett spratt. Hon trodde inte det. Han hatade hennes son.
”Rekryt 9891 har vid flertalet tillfällen anlänt sent, stört ordningen och även setts umgås med simpla slavar” dundrade officeren. Han var uppjagad nu. Hon behövde hitta en ny infallsvinkel. Snabbt.
”Ni inser väl att jag förstår allvaret men att jag är frågande till era metoder. Dessutom heter han Rufus” sa hon lugnt och vek inte undan med blicken.
”Nåväl, Rufus har fått flertalet chanser men för att tala klarspråk, ­han drar inte sitt strå till stacken” sa officeren med ett snett leende.
”Det har jag svårt att tro” sa hon sammanbitet. ”Rufus har alltid varit skötsam och mån om andra, vilket åter igen får mig att undra om ni undersökt anledningen till Rufus samvaro med slavar?”
”Jag kanske uttryckte mig klumpigt men i det stora hela är hans fraterniserande med slavar ytterligare skäl till mitt ifrågasättande gällande förflyttningen till mitt kompani. Låt mig genast anföra att jag är ytterst medveten om att det inte finns något i vår författning som stöder anklagelsen men, Ni om någon, vet att de sociala strukturerna i vårt samhälle oftast står över författningen” sa officeren med inövad röst. Varningsklockorna ljöd inom henne.
”Ni talar emot er själv. Ni vill tala i klarspråk säger ni och sedan filosoferar ni om mitt samhälle. Jag börjar tappa tålamodet, förklara er genast överste” sa hon och sträckte ut sig i sin fulla majestätiska längd.
”Min Drottning, jag kan bara beklaga. Som soldat måste jag säga att Er ovetskap, om det som sker i detta nu, ytterligare ett bevis att Er tid är förbi. Som gentleman och Er vän ber jag om ursäkt” sa officeren vemodigt. Hans antenner glittrade. Han hade aldrig tidigare varit så attraktiv som nu. Hade hon haft mer tid hade hon valt ut honom.
”Jag förstår” sa hon. ”Och Rufus?”. Hon visste svaret men frågade ändå.
”Jag beklagar Ers Majestät, Drottningen ville att han skulle vara första offret” sa officeren likgiltigt och gick sedan ned i attackställning. De porösa väggarna i kammaren pulvriserades när den mästerliga krigsmanövern fullbordades. Med stolthet såg hon hur de nya och unga soldaterna snabbt dödade hennes veteraner. Hon dog i förnöjd visshet om att den nya drottningen skulle utveckla stacken än mer. Officerens vassa framben dröp av kungligt blod. Han höjde dem ovan sitt huvud och skrek;
”Drottningen är död! Länge leve Drottningen!”

Jonas Berggren inspirerad av TV1 klockan 03:45.