Häst som häst..

Om du ridit en gammal ponny så vet du att det är lite trix som gäller för att få ordning framfärden. I stillastående läge måste man sätta i hälarna ordentlig i manken annars blir det stopp omgående. Sedan gäller det att piska på, smacka med munnen och hålla hårt i tyglarna annars tappar kusen styrfarten. När farten väl är upp gäller det att vara vaken så inte kraken hamnar utanför banan. Oftast går det förstås bra men en och annan kurva blir inte riktig som man tänkt sig.
Sedan har vi det här med att skritta fram i sakta mak. En ponny vill liksom inte det. Den struttar och blir irriterad över ryttarens ambivalens, "åh, vill du att jag stannar eller galopperar?". Men ändå börjar de flesta sin ryttarkarriär med en ponny.

Att kliva av en ponny och direkt klättra upp på ett fullblod kan vara rätt skrämmande. Men det går snart över förvåning och jubel. Du sitter högt och blickar ut över landskapet, djurets muskler rister under dig, fast inte opålitligt utan mer behagligt. Ett tyst smackande med läpparna räcker för att ni skall ge er iväg. Det går fort men ändå helt kontrollerat. Du känner att det finns mycket kvar att ge, den bara nafsar lite på sin råa styrka. Håret fladdrar i vinden på dig när hästen galant tar en skarp kurva utan att sakta farten. Den springer exakt där du vill. Du ger den fria tyglar och ni flyger fram.
Frihetskänslan är total. Du lever.

Förresten, sa jag det att jag har bytt bort min gamla Yamaha XJ600 och skaffat mig en Buell XB Ulysses? ;-)