Idag kom jag på varför en del ekonomer är rätt torra av sig. Så här är det, när vi andra köper en ny bil tänker vi på hur mycket nytta och glädje vi ska ha med bilen. Vi ska åka till jobbet, dagis och storhandla på Maxi med den. Vi ska semestra på soliga Gotland och åka skidor i Åre. Ibland får vi förstås baxa den till verkstaden men det ingår i bilägandet, "shit happens" liksom.
En ekonom börjar med att fundera på om avskrivningen skall vara 10 eller 20 år. Helst 30 år men det är tufft med en bil, det slits en hel del på den med allt farande till jobb, dagis, affärer och semesterorter. Det är inte så kul att ligga och betala på en bil när man har köpt en ny igen. Men 10 år är lite för hög avskrivningskostnad men där ligger förstås avskrivningstiden mer i realistiskt perspektiv. Du hör, ekonomen har fått magsår redan innan bilen är köpt. Nu stannar det inte där, nej då! Ekonomen tänker längre fram, till när det är dags att byta bil igen. Det gäller att ha en budget för detta, inte att förglömma. För säkerhets skull är det lika bra att tänka lite på bilen även efter den. Och efter den...
Och det är här någonstans som det sipprar in i ekonomen att den fjärde eller femte bilen inte är dennes problem för då är ekonomen en siffra i Svenska Kyrkans liggare. Ni vet, de där som "ligger" för evigt (nej, inte med den sexistiska innebörden utan den där innebörden som betyder att man är död).
Hur kul är det att köpa en ny bil då? Tur man inte är ekonom utan en glad jävla skit! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar