söndag, februari 28, 2010

Våren är nära nu...


Hipp hurra för mig!

Högsäter Kyrka syns i dimman. Där upp finns ett fint skidspår.

Familjen väckte mig med sång och presenter, vilket är tradition. Fast jag trodde att jag inte skulle få någon sådan då jag fick presenter kvällen innan då vi spontant drog till med OS-tittning hemma hos oss. En ny kaffebryggare, ett halsband från Alva i form av en orm (tycker jag) och lite annat smått och gott.
Sedan var det tänkt att vi skulle åkt till Uddevalla och köra ett "Knatte-Vasalopp" men det blev ändrade planer då grannens tak rasade ihop.
Men vi är flexibla och påhittiga så vi anordnade ett eget lopp för barnen i Högsäter. Namnlappar, medaljer och hela köret. Grabbarna gick ut hårt, de ville absolut inte förlora. Man skulle kunna säga att vallar-teamet missbedömt läget för det gick uruselt för killarna. En del självinsikt verkar de i alla fall ha då de vid prisceremonin vägrade att ta emot medaljerna. Men Anci tog gärna en medalj, den var ju ändå handgjord av självaste födelsedagsbarnet (presentsnöre och muffinform som målats med lustig figur). Avslutningsvis grillade vi korv och sedan gick vi hem och skottade av snön som drösat av taken. Undrar hur många gånger ordet "skotta" har skrivits på svenska bloggar i år? Det lär toppa rätt bra och på god andra plats ligger nog "ryggskott"...


lördag, februari 27, 2010

facebook tipsar tjuven

Tjyvarna har fixat en smart sida så de kan göra inbrott i lugn och ro.
http://pleaserobme.com

Här finns en artikel att läsa om det.

Min söta syster

Talet


Han hade en blå tröja och svart hår. Han verkade snäll och han hade en röd elgitarr. Jag var sex år och hade fått följa med mamma för att hälsa på hennes nya kompis. Jag fick spela på elgitarren och jag spelade som en gud. Det tyckte både mammas kompis och jag själv. Efter ett tag flyttade vi alla tre från Göteborg till ett radhus i Hulan. Det finns inte en unge i hela världen som inte trivs i Hulan.


Mamma och hennes kompis gifte sig helt plötsligt. Jag fick gå bakom in i kyrkan bredvid någon flicka. Alla sa att vi var så gulliga. Jag tyckte mest det var varmt och kliade i baken. Mammas kompis sa att det kliade i hans bak också och så kliade vi oss i baken. Efter kyrkan var det kalas långt in till sena natten och jag somnade i bilen på väg hem. När vi kom hem till radhuset kunde inte mamma låsa upp dörren. Det stod en stege uppställd till ett fönster som stod lite på glänt. Jag kommer aldrig glömma synen av mamma i sin vita brudklänning, hållandes stegen med en ängslig min, medan mammas frackklädde kompis, fnittrandes klättrade med vingliga ben uppför stegen. Jag somnade bums men jag har förstått i efterhand att det inte var det enda som hände den natten.

En dag stod där en konstig manick bredvid TV:n. Mammas kompis upplyste de nyfikna manliga grannarna att det var en video och med den kunde man göra fantastiska saker, vilket bevisades med att en snutt ur Trafikmagasinet spelades upp. Medan Christer Glenning talade om 242:ans makalösa bromsegenskaper nickade männen beundrande. Mammas kompis var ytterst noga med att påtala vikten av att det skall vara kvalitetsmärken när man handlar tekniska manicker och Panasonic var i särklass det bästa. Gösta tyckte nog att Telefunken var lite bättre och så vitt jag vet har de aldrig slutat att gnabbas över denna livsviktiga fråga.

Mammas kompis var alltid lugn, snäll och glad. Men om han blev arg så mörknade hans ögon och då kan jag lova att till och med Magnus Samuelsson skulle få behöva byta kallingar. En gång när vi cyklade till Stamsjön för att bada så hoppade växeln ur på min cykel. Den brukade göra det med ojämna mellanrum. Kruxet med denna cykel var att det var Crescents tuffaste modell med limpsadel, aphängsstyre och en växelspak placerad mitt på ramen. Jag landade med klockspelet hårt och rakt på växelspaken. Det gjorde förstås ont som fasicken men jag blev ändå chockad när mammas kompis blev vansinnig och skrek åt cykeln. Med några välriktade sparkar var växelspaken avlägsnad från dess prekära plats och jag vill gärna tro att tack vare detta rådiga handlade kan jag idag stoltsera med två välskapta döttrar.

Många uttryckte det som att mammas kompis var snål. Det stämmer inte alls. Medan andra farsor köpte figurer av He-Man, grönt slime på burk och vred på tuggummiautomater så investerade mammas kompis i en Commodore 64. Dyr som satan var den och argumenten till inköpet var många, då mamma hellre lade slantarna på något annat. Det tyngsta argumentet var att jag skulle få nytta av den i skolan, göra läxor och sådant. Typ.
Nog använde jag den alltid. Jag bombade Tyskland och slog världsrekord i friidrott långt in på nätterna. För att inte tala om de första textbaserade rollspelen som kom. Jösses, vad timmar jag lagt på det. Mammas kompis programmerade ett bokföringsprogram och fick snabbt ett rykte om sig som en klippa på att fixa igenom deklarationerna med ett plus på slutraden. Och även om vi nyttjade datorn på olika sätt var det ändå ett vägledande val för oss bägge. Så snål är fel ordval. Smart är mer rätt.

Idag fyller mammas kompis 60 år och jag skulle bli mäkta förvånad om han inte visar sina gäster en nyinköpt kvalitetsmanick som kommer revolutionera världen.
En Panasonic då förstås.


Grattis Lennart önskar Jonas.



P.S. Det är en hel del som inte kom med i skriften. Exempelvis när jag trimmade moppen i smyg eller när jag pajjade en fönsterruta. Det finns massor av små historier där Lennart har satt sina spår och det då i en positiv bemärkelse. Tjatet om att tvätta händerna har ändå visat sig vara ett bra tips för att hålla sig friskare än andra. Smörbyttan hemma brukar få utlåtanden som ”den byttan skulle Lennart aldrig godkänna”. Så jag vill gärna inbilla mig att Lennart lyckades ganska bra med mig fast tandborstningen på morgonen slarvar jag fortfarande med..


Blött kalas

I julklapp fick Elin biljett till High School Musical. Jag och födelsedagar är något som aldrig kommit överens så att Lennart fyllde 60 på samma dag som musikalen gick det gick mig helt förbi. Nåväl, flexibla familjen delade upp sig i två läger. Elin och mamma till musikal, Alva och pappa till kalas. När det närmade sig fredagen så blev Alva lite avslagen inför kalaset. Vi läste mellan raderna att hon var lite avundsjuk på Elins roliga event. Lennarts kalas slog inte lika högt helt enkelt. Men Lennart bor ett stenkast (bokstavligen) från Lerums Vattenpalats så med löfte om att bada där innan så var hon med på noterna.

Vi hade det väldigt skojigt. Lerums vattenpalats har två vattenkanor och ena var hypersnabb. Den åkte vi nog 30 gånger. En jättestor varm pool fanns också, så där värmde vi upp oss då och då. Det jag gillade var att man såg i stort sett överallt var man än befann sig. I Vänersborgs vattenpalats är flera pooler skymda. Efter 2 timmar ansåg vi oss nöjda och kilade vi blöta i håret över till Lennart.

Kalaset var lugnt och sansat. Kul att träffa lite släktingar man inte sett på länge. Gösta och Anki tex. Inga ledsna miner där inte så det blev en del skratt. Brorsan och jag snackade förstås motorcyklar och får vi vår vilja igenom kommer vi sitta i sadeln från 1 april till siste november.
Mycket presenter fick han, den gamle mannen. Jag tror jag räknade till sju whisky som Lennart fått i present. Han gillar whisky!

Jag höll tal också för ovanlighetens skull och tror baske mig att Lennart blev lite rörd. Eller om han råkade peta sig i ögat kanske?

En för mig okänd dam, tror en granne, sa att det var det bästa tal hon hört.
Jag svarade, "åh, var det första gången du hörde ett tal..."

Vid halv nio sa jag till Alva att vi skulle åka hem och då skrek hon, "Neeeej!" och då stannade vi en timme till. Så var det med det tråkiga kalaset. Hemfärden var trälig. Alva sov som en sten och temperturmätaren visade 0 grader hela vägen. Inte en saltbil i sikte så det vara bara till att köra lugnt. Blev omkörd av en BMW strax efter Uddevalla och på flygrakan låg han i diket...

Nu är klockan halv två och jag sitter med en öl (doggy bag från Lennart) och ser på Curlingfinlen i OS. Ser ut som Sverige får en guldmedalj till. Fast jag trodde de var rökta här om dagen så säker är jag inte. Curling är en märklig sport. Men jag skulle gärna pröva på någon gång!

fredag, februari 26, 2010

Reflektioner om Sony Ericssons framtid


Sony Ericssons VD, Bert Nordberg, är intervjuad av NyTeknik. Jag är inte VD på ett globalt jätteföretag så jag har nog inte samma insyn i branschen som honom men herre gud, människa! Vad dillar du om, har du noll koll!?

Käre Bert anser att de har yngre användare av sina mobiler än Iphone-användarna. Jaha, jag tillhör väl inte de yngre längre men när jag kikar runt i omgivningen så har varenda 19-åring en Iphone på lut i händerna. Så med yngre menar han alltså tioåringarna eller vad?

Apples affärsmodell anser han vara mindre värd en ett ruttet lingon. Men hallå yxskaft!? Sony Ericsson backar år efter år och sackar folk på löpande band. Apple går fett plus på allt de säljer. Deras Appstore säljer faktiskt låtar! De har snart sålt tio miljarder låtar och i mina ögon är det bevis nog för att det faktiskt går att sälja upphovsrättsskyddat material på nätet. Hur mycket som Sony Ericsson sålt via sin Play Arena framgår inte och det brukar inte betyda att det går lysande.

Men vet ni vad, Bert klankar också ned Iphonen som en sämre mobil. Jag har haft en uppsjö av olika mobiler och att Iphone skulle vara sämre än andra är inte sant. Däremot är det helt sant att Sony Ericssons försök till att få fram en modell som skulle hota Iphone är ett fiasko. Ex. är X2:an en enda stor bugg. Sverker hade kastat den i sophinken innan programmet ens börjat...

tisdag, februari 23, 2010

Ska inte klaga på snön mer



Eller ja, lite är väl svårt att låta bli. Man är ju svensk...

Alva tänker till

Jag körde kidsen till dagis och svor över de höga vallar för att man inte ser om det kommer någon. Alva tänker en liten stund och säger sedan "Pappa, jag tror inte man ska valla bilar....".

Igår gjorde hon sig illa eller något, jag minns inte riktigt anledningen till att jag sa "det går över tills du är 30 år" varvid hon står stilla en stund och slutligen frågar "är det typ efter 12?" :-)

söndag, februari 21, 2010

Snow art

Snöstormen lämnade märklig konst efter sig. Inne i carporten hade en
snygg våg på 1 meter fryst fast i överslaget. Tyvärr kom jag inte
på att fota förrän efter jag skottat bort den. Men får kanske en ny
chans snart för enligt YR.no skall det komma snö igen i veckan.
Jippi..NOT!

lördag, februari 20, 2010