Det luktar Italien!

Gruset knastrar under bildäcken när vi parkerar utanför. Jag kliver sakta ur passagerarsätet på den sommarvarma bilen och stirrar fascinerat på en faluröd vägg. Grisar och kameler trängs med politiska slagord på gamla flagnande skyltar och handskrivna plakat. Inte riktigt vad jag förväntat mig.

En glad pittbull möter mig innanför järngrinden och slickar förtjust salt från mina fingrar. Två äldre män sitter innanför grinden på varsin plaststol och röker.

Vad vill ni ha? Utan något svar hojtar han: Kom jag skall visa er!
Han försvinner in på kontoret över en plåtburk med falu rödfärg och en hög trasiga glödlampor som ramlat ur sin påse. Kolla, här är mina fiskar! hojtar han och smäller till ett nedsläckt akvarium med gapande pirayor i.

Men stå inte där! Kom in! Kom in! I taket hänger gulnande foton och tidningsutklipp om möten med politiker och kungen. Det där var när jag lyckades smuggla kameler till Danmark, säger han stolt och drar fram ett utklipp under en av högarna med kartonger.

Vi följer försiktigt efter i den smala gången för att inte trampa på något eller stöta emot alla utstående saker som täcker väggarna från golv till tak. Jag undrar om han har någon pärlspont att sälja, och han HAR, definitivt. Annars går det att ordna. Den är här ute hojtar han och försvinner ut i en svada av politiska åsikter om det svenska systemet. Det mesta är skit.

Vi går över gården mellan två lador. Kliver över prylar som ligger slängda och kryssar in i mellan två stora högar med däck, bra däck och dåliga däck. Inte en spont så långt ögat når.

Plötsligt stannar han mitt i ett steg och väser, känner du? Det luktar Italien! Jag ser nog ut som en fågelholk för han uppmanar mig skarpt att lukta igen. Jag hoppar till när han i nästa sekund skriker, Tjena Palme! Har du det bra? En raggig schäfer i kedja tittar förväntansfullt upp bakom en skrotbil när den hör sitt namn. Gå inte nära! Han biter! Det växer gräs i bilen. Dammet yr när ett gäng tjattrande gäss flyr undan hundens lystna blickar.

Solljuset som sträcker sig in genom de breda springorna i spruckna ladugårdsdörrar räcker inte till för att avslöja innehållet. Jag anar mig till stora högar av något.

En timme senare har vi sett glasmästeriet, bilskroten, trädgården med kryddor från Iran och amerikanska äggplantor, vedhögen och sågen, smakat på körsbären, sett trädet han ramlat ner ifrån i går och tittat på det nyrenoverade huset som han inte vet vad han ska ha till och fått se gatan där ”alla jävla knarkarna” bor.

Vi åker hem utan pärlspont men med en vägbeskrivning till brorsan som säljer persiska mattor. Jag vänder mig fundersamt till min kollega, skulle vi inte till ett trävarulager?

Av: Maria