Orginalernas orginal

I Teckomatorp är det inte många som vet vem Hessameddin Pouladi är.
– Jasså, du menar Gustav Panelkungen, säger den korsordslösande Algot Andersson, 73, han bor mitt emot järnvägsstation, ser ut som fan, du kan inte missa det. Under skylten ”Svalöv maffia kommun” hälsar Gustav Panelkungen mig med ett fast handslag och beklagar att han är trött. Han har arbetat hårt hela dagen och pustar för tillfället ut i en vit plaststol. Plaststolen är en oerhörd kontrast mot allt annat inom synhåll. Överallt finns högar med gamla saker, ingrodda med växtlighet och fågelspillning vilket formar labyrintliknande gångar inom Gustavs hem och arbetsplats.

”Macken i Teckomatorp är hans och han blandar vatten i bensinen för att den skall räcka längre”, anonym granne i Teckomatorp.

Gustav är livegen, eller egenbrukare, han har svårt att bestämma sig. Han odlar grönsaker, föder upp höns och gäss, hugger sin ved som värmer huset och säljer panel och allt möjligt som han tillverkar själv samt driver en bensinstation.
– Jag har så jag klarar mig, för två veckor sedan var jag i London och strödde ut 200.000 kr på gatan. Det var kul och se alla springa omkring och plocka upp sedlarna. Nästan som hemma.

”Jag har en höna uppkallad efter mig. Det ser jag som en ära”, Gunnie Larsson, 47, nämndsekreterare, Svalövs kommun.


Hönsen verkar ha hört att vi talar om dem och hela stora skocken springer förbi påjagandes av en skamfilad tupp. – Där kommer alla politikerjävlar och talmannen är sist som vanligt, skrattar Gustav bullrande. På kontoret, som om möjligt är ännu mer fylld med högar av saker, finns gamla tidningsurklipp, tingsrättsutlåtanden, överklaganden och brev från politiker. På en hylla står ett inramat fotografi av Tito.

”Han är verkligen en major pain in the ass om jag uttrycker mig milt”, Stig Pettersson, 47, assistent Bygglov Svalövs kommun.

Djur finns det många och alla är döpta efter politiker. Det är inte en komplimang.
– I år fick jag avslag på min ansökan om begravningsplats för politiker. De är svin allihopa, lever på mutor och äter gåslever varje dag, utropar han och viftar med handen mot ett tidningsurklipp från 1985, med den då ganska unge Sven-Ove Dahlsson hållandes i en gris.
Gustav hade en hård strid med Svalövs kommunalråd om köp av fastigheter och det blev många artiklar i Skånskan. Gustav vann den tvisten men han kommer aldrig att förlåta dem. Kommunalrådet och grisen blev en helsida. Media och Gustav har sedan dess varit varandra trogna. Både radio och tv samt några filmer har åsiktsmaskinen Gustav Panelkungen medverkat i. Nästa vecka kommer Metro.

”Synd att han inte fick tillstånd att bada elefanten i sjön, det hade varit häftigt med en elefant i lilla Teckomatorp”, Dennis Olsson, 19, servitör.

En bjälke i taket har en handskriven lapp med texten ”Gumpavgift 1 kr”.
– Jag har varit i tinget för den, ler Gustav. Tre åtal var det faktisk; jagat ut kunder, kissat på kunder och tagit ut gumpavgift. Upphetsat förklarar han hur han tog sin pengasäck och sa till domaren att de i sina fina kläder har ju redan bestämt sig, vad kostar det? Jag betalade kontant. Kunden som jagades ut ville köpa sina varor svart, dem kastar Gustav ut prompt, så är det bara. Kissat gjorde han på gatan, inte på kunden.
– Jag är faktiskt en gammal man, 62 år, blir jag pissnödig så pissar jag.

”Jag har sett det hemliga rummet i hans hus där Hitler låg gömd under efterkrigstiden”, Sofie Kuchler, 20, kökspersonal.

Tanken var ett hyfsat stort varuhus med mycket billiga specerivaror importerade från Tyskland. Projektet föll när pengarna blev innefrysta av Interpol pga av misstanke om försök till pengatvätt. Gustav förvarade vid den tiden några av sin besparingar under golvet i verkstaden. De blev fuktskadade och när han frågade banken om de kunde hjälpa till blev det en himla röra. Det är fortfarande inte uppklarat men vad spelar det för roll.
– Det är bara pengar, en droppe i havet för mig, småskrattar Gustav plirandes med gåtfulla ögon.


Vid pennan, Bege.