torsdag, april 24, 2008

Halvtrist men med gott hopp!

Har uppstått en halvtaskig situation på jobbet. Ett svårt läge är det och vet inte hur jag ska förklara det i öppna etern utan att trampa någon på tårna? Jag gör som vanligt och drar en liknelse.

När morsan gifte sig med sin goa Mats så hade de fest i trädgården. Sommar och härligt!
Mats hade fixat ut en "stereoanläggning", fast det bestod av mixerbord och dylikt. Han är ju musiker och har rätt mycket prylar som ger ljud ifrån sig. Nåväl, på kvällen vankades det karoke. Mats ena pojk, Magnus, sjöng (jävligt bra skall tilläggas, rock'n'roll!) och jag satt på en stol bakom och läste texten på TV:n. Runt om fanns min halvberusade lillebror och några andra pojkslynglar ;-)

Jag skulle sänka ljudet och sträckte mig efter volymratten, grabbarna var där och jolade.
-SMACK så gick en högtalare sönder. Magnus tittar på mig och säger till Mats "Han sprängde högtalarna förstås". Mats kommer fram och tittar och är uppenbart ledsen.

Här inträde samma känsla som jag har på arbetet.

- Någon pekar ut mig som boven i dramat.
- Jag vet att jag har ryggen fri men att börja peka finger kommer inte laga högtalaren.

På morsans och Mats bröllop sa jag inget utan lät saken bero. Tog det med Mats några veckor senare och då hade han lagat den och ansåg saken vara utagerad och några pengar ville han inte ha. Det funkar väl hyfsat i detta läget, vem vet, kanske Magnus går och tycker jag är en skitstövel, men det tror jag inte. Inte ens säkert han menade mig utan att jag uppfattade det så. Så att vara tyst där och då var nog det optimala men i arbetet är det inte samma sak.
Tyvärr är det en helv---es massa kockar inblande och..
Jag vet inte hur jag ska förklara!?

Jag kommer inte låta det bero, det är ett som är säkert men om jag lyckas ro det hela i hamn är jag inte lika säker på. Det verkar nämligen som att några har bestämt sig för att hänga i bromsen när jag vill gå framåt.

Om det är någon som undrar varför jag inte hade betänkligheter med att föra fram högtalarehistorian i ljuset, vill jag bara informera er att alla i den här släkten kör med stålhätta. ;-)

5 kommentarer:

Anna sa...

haha vart va jag när högtalarn paja! en rolig historia så här i efterhand och väl formulerat=)
Jo du! kopparna som jag fick av er används vareviga dag! favoriter.

Bege sa...

Storebröder är alltid beskyddande mot sina småsyskon, särskilt systrar. Du var allt med bland oss men inte kan jag tänka mig att du jolade!? :-)

Anonym sa...

Det är alltid jobbigt att vara först med saker och ting. Du som är en idémänniska får väl stämpeln av att alltid vilja ändra. Det stör många. Speciellt dom som vill ha lugn och ro. Vår vän Per S refererade alltid till bibelordet
5 Mos 28:13, med tolkningen att det behövs hjälp om man alltid ska vara den som går före.
Kämpa på
Karin

Anonym sa...

Får mig att tänka på en gräsklipparmotor i ett garage någonstanns i Sverige!

Bege sa...

Jag har inget garage så till detta måste jag var oskyldig till (också)..