Våra vägar korsades en tidig morgon. Den sista snön kämpade febrilt mot vårens antågande. Både dom och jag tyckte ändå att snön klängt sig kvar för länge. Inte för att vi talade med varandra men våra ögon möttes under en kort stund och vi förstod varandra helt naturligt. Sedan gick de vidare till sitt och jag till mitt. Fast nu gick jag med mycket gladare steg.
p.s. Idag tar jag nog ut Buellen! d.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar