söndag, februari 28, 2010

Våren är nära nu...


Hipp hurra för mig!

Högsäter Kyrka syns i dimman. Där upp finns ett fint skidspår.

Familjen väckte mig med sång och presenter, vilket är tradition. Fast jag trodde att jag inte skulle få någon sådan då jag fick presenter kvällen innan då vi spontant drog till med OS-tittning hemma hos oss. En ny kaffebryggare, ett halsband från Alva i form av en orm (tycker jag) och lite annat smått och gott.
Sedan var det tänkt att vi skulle åkt till Uddevalla och köra ett "Knatte-Vasalopp" men det blev ändrade planer då grannens tak rasade ihop.
Men vi är flexibla och påhittiga så vi anordnade ett eget lopp för barnen i Högsäter. Namnlappar, medaljer och hela köret. Grabbarna gick ut hårt, de ville absolut inte förlora. Man skulle kunna säga att vallar-teamet missbedömt läget för det gick uruselt för killarna. En del självinsikt verkar de i alla fall ha då de vid prisceremonin vägrade att ta emot medaljerna. Men Anci tog gärna en medalj, den var ju ändå handgjord av självaste födelsedagsbarnet (presentsnöre och muffinform som målats med lustig figur). Avslutningsvis grillade vi korv och sedan gick vi hem och skottade av snön som drösat av taken. Undrar hur många gånger ordet "skotta" har skrivits på svenska bloggar i år? Det lär toppa rätt bra och på god andra plats ligger nog "ryggskott"...


lördag, februari 27, 2010

facebook tipsar tjuven

Tjyvarna har fixat en smart sida så de kan göra inbrott i lugn och ro.
http://pleaserobme.com

Här finns en artikel att läsa om det.

Min söta syster

Talet


Han hade en blå tröja och svart hår. Han verkade snäll och han hade en röd elgitarr. Jag var sex år och hade fått följa med mamma för att hälsa på hennes nya kompis. Jag fick spela på elgitarren och jag spelade som en gud. Det tyckte både mammas kompis och jag själv. Efter ett tag flyttade vi alla tre från Göteborg till ett radhus i Hulan. Det finns inte en unge i hela världen som inte trivs i Hulan.


Mamma och hennes kompis gifte sig helt plötsligt. Jag fick gå bakom in i kyrkan bredvid någon flicka. Alla sa att vi var så gulliga. Jag tyckte mest det var varmt och kliade i baken. Mammas kompis sa att det kliade i hans bak också och så kliade vi oss i baken. Efter kyrkan var det kalas långt in till sena natten och jag somnade i bilen på väg hem. När vi kom hem till radhuset kunde inte mamma låsa upp dörren. Det stod en stege uppställd till ett fönster som stod lite på glänt. Jag kommer aldrig glömma synen av mamma i sin vita brudklänning, hållandes stegen med en ängslig min, medan mammas frackklädde kompis, fnittrandes klättrade med vingliga ben uppför stegen. Jag somnade bums men jag har förstått i efterhand att det inte var det enda som hände den natten.

En dag stod där en konstig manick bredvid TV:n. Mammas kompis upplyste de nyfikna manliga grannarna att det var en video och med den kunde man göra fantastiska saker, vilket bevisades med att en snutt ur Trafikmagasinet spelades upp. Medan Christer Glenning talade om 242:ans makalösa bromsegenskaper nickade männen beundrande. Mammas kompis var ytterst noga med att påtala vikten av att det skall vara kvalitetsmärken när man handlar tekniska manicker och Panasonic var i särklass det bästa. Gösta tyckte nog att Telefunken var lite bättre och så vitt jag vet har de aldrig slutat att gnabbas över denna livsviktiga fråga.

Mammas kompis var alltid lugn, snäll och glad. Men om han blev arg så mörknade hans ögon och då kan jag lova att till och med Magnus Samuelsson skulle få behöva byta kallingar. En gång när vi cyklade till Stamsjön för att bada så hoppade växeln ur på min cykel. Den brukade göra det med ojämna mellanrum. Kruxet med denna cykel var att det var Crescents tuffaste modell med limpsadel, aphängsstyre och en växelspak placerad mitt på ramen. Jag landade med klockspelet hårt och rakt på växelspaken. Det gjorde förstås ont som fasicken men jag blev ändå chockad när mammas kompis blev vansinnig och skrek åt cykeln. Med några välriktade sparkar var växelspaken avlägsnad från dess prekära plats och jag vill gärna tro att tack vare detta rådiga handlade kan jag idag stoltsera med två välskapta döttrar.

Många uttryckte det som att mammas kompis var snål. Det stämmer inte alls. Medan andra farsor köpte figurer av He-Man, grönt slime på burk och vred på tuggummiautomater så investerade mammas kompis i en Commodore 64. Dyr som satan var den och argumenten till inköpet var många, då mamma hellre lade slantarna på något annat. Det tyngsta argumentet var att jag skulle få nytta av den i skolan, göra läxor och sådant. Typ.
Nog använde jag den alltid. Jag bombade Tyskland och slog världsrekord i friidrott långt in på nätterna. För att inte tala om de första textbaserade rollspelen som kom. Jösses, vad timmar jag lagt på det. Mammas kompis programmerade ett bokföringsprogram och fick snabbt ett rykte om sig som en klippa på att fixa igenom deklarationerna med ett plus på slutraden. Och även om vi nyttjade datorn på olika sätt var det ändå ett vägledande val för oss bägge. Så snål är fel ordval. Smart är mer rätt.

Idag fyller mammas kompis 60 år och jag skulle bli mäkta förvånad om han inte visar sina gäster en nyinköpt kvalitetsmanick som kommer revolutionera världen.
En Panasonic då förstås.


Grattis Lennart önskar Jonas.



P.S. Det är en hel del som inte kom med i skriften. Exempelvis när jag trimmade moppen i smyg eller när jag pajjade en fönsterruta. Det finns massor av små historier där Lennart har satt sina spår och det då i en positiv bemärkelse. Tjatet om att tvätta händerna har ändå visat sig vara ett bra tips för att hålla sig friskare än andra. Smörbyttan hemma brukar få utlåtanden som ”den byttan skulle Lennart aldrig godkänna”. Så jag vill gärna inbilla mig att Lennart lyckades ganska bra med mig fast tandborstningen på morgonen slarvar jag fortfarande med..


Blött kalas

I julklapp fick Elin biljett till High School Musical. Jag och födelsedagar är något som aldrig kommit överens så att Lennart fyllde 60 på samma dag som musikalen gick det gick mig helt förbi. Nåväl, flexibla familjen delade upp sig i två läger. Elin och mamma till musikal, Alva och pappa till kalas. När det närmade sig fredagen så blev Alva lite avslagen inför kalaset. Vi läste mellan raderna att hon var lite avundsjuk på Elins roliga event. Lennarts kalas slog inte lika högt helt enkelt. Men Lennart bor ett stenkast (bokstavligen) från Lerums Vattenpalats så med löfte om att bada där innan så var hon med på noterna.

Vi hade det väldigt skojigt. Lerums vattenpalats har två vattenkanor och ena var hypersnabb. Den åkte vi nog 30 gånger. En jättestor varm pool fanns också, så där värmde vi upp oss då och då. Det jag gillade var att man såg i stort sett överallt var man än befann sig. I Vänersborgs vattenpalats är flera pooler skymda. Efter 2 timmar ansåg vi oss nöjda och kilade vi blöta i håret över till Lennart.

Kalaset var lugnt och sansat. Kul att träffa lite släktingar man inte sett på länge. Gösta och Anki tex. Inga ledsna miner där inte så det blev en del skratt. Brorsan och jag snackade förstås motorcyklar och får vi vår vilja igenom kommer vi sitta i sadeln från 1 april till siste november.
Mycket presenter fick han, den gamle mannen. Jag tror jag räknade till sju whisky som Lennart fått i present. Han gillar whisky!

Jag höll tal också för ovanlighetens skull och tror baske mig att Lennart blev lite rörd. Eller om han råkade peta sig i ögat kanske?

En för mig okänd dam, tror en granne, sa att det var det bästa tal hon hört.
Jag svarade, "åh, var det första gången du hörde ett tal..."

Vid halv nio sa jag till Alva att vi skulle åka hem och då skrek hon, "Neeeej!" och då stannade vi en timme till. Så var det med det tråkiga kalaset. Hemfärden var trälig. Alva sov som en sten och temperturmätaren visade 0 grader hela vägen. Inte en saltbil i sikte så det vara bara till att köra lugnt. Blev omkörd av en BMW strax efter Uddevalla och på flygrakan låg han i diket...

Nu är klockan halv två och jag sitter med en öl (doggy bag från Lennart) och ser på Curlingfinlen i OS. Ser ut som Sverige får en guldmedalj till. Fast jag trodde de var rökta här om dagen så säker är jag inte. Curling är en märklig sport. Men jag skulle gärna pröva på någon gång!

fredag, februari 26, 2010

Reflektioner om Sony Ericssons framtid


Sony Ericssons VD, Bert Nordberg, är intervjuad av NyTeknik. Jag är inte VD på ett globalt jätteföretag så jag har nog inte samma insyn i branschen som honom men herre gud, människa! Vad dillar du om, har du noll koll!?

Käre Bert anser att de har yngre användare av sina mobiler än Iphone-användarna. Jaha, jag tillhör väl inte de yngre längre men när jag kikar runt i omgivningen så har varenda 19-åring en Iphone på lut i händerna. Så med yngre menar han alltså tioåringarna eller vad?

Apples affärsmodell anser han vara mindre värd en ett ruttet lingon. Men hallå yxskaft!? Sony Ericsson backar år efter år och sackar folk på löpande band. Apple går fett plus på allt de säljer. Deras Appstore säljer faktiskt låtar! De har snart sålt tio miljarder låtar och i mina ögon är det bevis nog för att det faktiskt går att sälja upphovsrättsskyddat material på nätet. Hur mycket som Sony Ericsson sålt via sin Play Arena framgår inte och det brukar inte betyda att det går lysande.

Men vet ni vad, Bert klankar också ned Iphonen som en sämre mobil. Jag har haft en uppsjö av olika mobiler och att Iphone skulle vara sämre än andra är inte sant. Däremot är det helt sant att Sony Ericssons försök till att få fram en modell som skulle hota Iphone är ett fiasko. Ex. är X2:an en enda stor bugg. Sverker hade kastat den i sophinken innan programmet ens börjat...

tisdag, februari 23, 2010

Ska inte klaga på snön mer



Eller ja, lite är väl svårt att låta bli. Man är ju svensk...

Alva tänker till

Jag körde kidsen till dagis och svor över de höga vallar för att man inte ser om det kommer någon. Alva tänker en liten stund och säger sedan "Pappa, jag tror inte man ska valla bilar....".

Igår gjorde hon sig illa eller något, jag minns inte riktigt anledningen till att jag sa "det går över tills du är 30 år" varvid hon står stilla en stund och slutligen frågar "är det typ efter 12?" :-)

söndag, februari 21, 2010

Snow art

Snöstormen lämnade märklig konst efter sig. Inne i carporten hade en
snygg våg på 1 meter fryst fast i överslaget. Tyvärr kom jag inte
på att fota förrän efter jag skottat bort den. Men får kanske en ny
chans snart för enligt YR.no skall det komma snö igen i veckan.
Jippi..NOT!

lördag, februari 20, 2010

onsdag, februari 17, 2010

tisdag, februari 16, 2010

Ulfbåge <-- obs, namedropping..

OS-kommentatorerna haglar in sina klipska utlåtanden. I Border-crossingen så var det gött tjöckt med dimma. Då kläcker någon av dem ur sig "När det är dålig sikt så ser åkarna sämre".
No shit Sherlock!

Och Ulfbåge fick ett Hallejua-moment, som de säger i Idol, strax innan Ferry bärgade (harf harf) OS-guldet "och nu kommer soooooolen fraaaaam!".

Spamma sociala nätverk - så här gör du!

Jag har fått två mail med samma förfrågan. Bägge mailen är för mig från helt okända personer så det är ju lite kul att man har läsare som jag inte har en susning om. Fast lite konstig känsla också, jag bloggar ju inte för att skaffa mig en stor läskrets. Då skulle jag namedroppat, snackat sex och sånt i varje inlägg.

Men nu var det frågan om hur jag gör för att få min blogg att även hamna på twitter och Facebook. Hade jag varit en spydig människa hade jag svarat med denna länken. Men nu är jag en ödmjuk och snäll medmänniska så jag berättar gladeligen att det är denna länken som fixar biffen.

Skapa ett konto och lägg in RSS:en från din blogg till de sociala nätverk du vill skall matas med din eminenta blogg. Säkerhet? Du får helt enkelt lita på sajten, men själv är jag inte så noga med Aniktsboken och Twitter utan det är bloggen jag inte skeppar ut mina kontouppgifter hur som helst. Men det funkar väldigt bra i alla fall. Nu hänger jag på Ansiktsboken utan att egentligen inte göra det.. äh, ni fattar :-)

Sann hembygdsrörelse

Jag längtar till våren så det värker i gashanden men nu när snön
är här får jag se till att nyttja den så mycket som möjligt.
Problemet är att jag är superkass på att ta mig framåt i spåren.
Antingen så är det myrsteg eller så är det språngmarch som
gäller. Lagom fart är stört omöjligt, alltså den fart som alla
andra har..

Nåväl, analytiker som man är satte jag igång att studera alla
andra. Det finns en väldigt massa olika stilar att ta sig fram med.
Men jag kunde i alla fall hitta två likheter åkarna imellan som
skilde sig markant åt från min stil. De liksom vickar sexigt med
röven (särskilt välutrustade damer) och avslutar rörelsen (eller
börjar) med att se ut som de har jävligt bråttom till wc...

Så det har jag tränat på några kvällar i spåret som finns här i
hembygden. Och nu lyckades jag med bedriften att få en bättre tid än
när jag springer sträckans samt att inte dratta på arslet. Är ni
intresserade av att se mig vicka i spåret är ni välkomna men ta med
skidor också :-)

måndag, februari 15, 2010

Fred

Vad kan passa bättre efter ett så bittert inlägg än "We are the world"?

Diktaturrörelsen


Jag blev omskriven i vår lilla bygds mest omtalade blogg efter att jag tankade upp kommunchefens blues på YouTube. Jag blev omnämnd som "stasi" och hängiven edsvuren anhängare till kommunchefen och därmed är jag en förtappad och korrumperad själ. Jag blev lite arg just då och funderade starkt på att snacka med deras talesman. Men insåg till sist att kan man stå bakom en sådan blogg så har man nog inga moraliska principer och resultatet hade nog blivit ytterligare blogginlägg och hur de skulle utformats vill jag helst inte tänka på. Det är inte bra för min gladhet så att säga.

Det som retar mig mest är ändå att de utger sig för att vara journalistiska och värnande om demokratin. Bullshit!

Det finns länder som har samma regleringargällande yttrandefrihet, ett exempel är Kina. Så hur kan man påstå sig vara journalistisk och värnade om demokratin där man censurerar bort kommentarer som inte är deras riktlinje?

Sedan kan man förstås fråga sig hur journalistiskt det egentligen är? De har några få bra grundfrågor men de upprepar hela tiden nedsättande sig om samma personer, för säkerhets skull i fet stil, och utelämnar väldigt gärna vital fakta eller förvränger det. Nä, jag har läst på den bloggen för länge, nu ryker den ur min RSS-feed.

Bye bye Hembygdsrörelsen..

fredag, februari 12, 2010

Runnsjödagarna

Under semestern provade vi på långfärdsskridskor. Det var nämligen "Runnsjödagarna" i Falun. En riktigt folkfest. Farmor tog barnen på bio och Mats tog oss ut på utflykt till Runnsjön. Det var sparkrace (motor monterat på spark-gick så in-i-helv-e!), korvgrillning, skoters överallt och speedway. Speedway blev jag riktigt sugen på att prova. Eller ja, när de var stilla och brummade gött. Sedan när de rasslade loss på isen kände jag mig inte riktigt lika sugen längre.. fast kanske lite.. :-)

Långdfärdsskridsko var riktigt skoj och utrustning kommer nog införskaffas förr eller senare. Men det var riktigt billigt att hyra, 180 kr för 2,5 timmar. Det räckte för att jag skulle få träningsvärk i alla fall.

När jag ändå är i farten måste jag tipsa Faluns kommun att de kan tjäna storkovan på att skicka ut lapplisor under Runndagarna. Eller kanske det är vägverket som borde dra in körkortet på de tusentals bilister som sannolikt fixat sina körkort via korrespondens för Fransk trafikskola. Måste vara en trend i Falun eller något...

AktieBolagPlus



Nu ringde blodcentralen. Inga skumma sjukdomar här inte. Bra med järn, så det var nog bara bra att tappa av lite, enligt sjuksköterskan. Blodgruppen var AB+ och den har endast fem procent av svenska folket. Sjuksköterskan informerade även att det finns åtta blodgrupper och att den vanligaste är A+ som då trettiosju procent har. Sålunda skall jag snart berika blodbanken med mitt röda livselixir .

Plats som plats

När man kör igång en app för första gången på Iphone brukar det dyka upp en liten ruta med texten "app vill använda din nuvarande plats. Får den det ja/nej?".

Jag brukar klicka på ja utan att tveka men ställer mig ändå frågan varför varenda app vill ha reda på var jag befinner mig? För så vitt jag förstått är det så att när jag klickar ja så skickas hela tiden status om var jag befinner mig till tillverkaren av den app jag kör. Det är ju rätt fiffigt om man vill hitta i kartor eller få automatiskt taggning på foton man tar men varför vill exempelvis "OS-guiden Vancouver 2010" ha reda på var jag befinner mig? Samarbetar de med företag så de kan spruta ut personlig reklam till mig när jag går förbi skyltfönstren? Eller är det i fall jag rånar en bank som de kan skicka min position till polisen? Skumt är det.
Men skit samma, jag klickar ja i alla fall. Någon gång kommer det säkert en förklaring och antagligen kommer alla de som klickat nej då stå utanför hela härligheten!

torsdag, februari 04, 2010

Krax

Rundade hörnet på dagis. Hör hur det smattrar till i backen och
något på min axel och rygg. Ser ut som någon kastat ut sumpigt kaffe
i snön runt omkring mig. Det rinner även utmed min högra arm.
"vad f..?"
"krax krax" hörs från tre svävande skepnader som avtecknas mot
morgonhimlen.

God morgon på kajiska kanske?



Skickat från min iPhone.

måndag, februari 01, 2010

Mordförsök

Micrade gårdagens middag till lunch. Spruttade på lite ketchup ur en
helt vanlig Heinz-flaska som fanns i kylen, här på vårt kontor. Tog
en tugga och hela käften stod i brand! Smakade som om det var asstarkt
rengöringsmedel eller bensin typ...

Ägaren till flaskan hade droppat i lite "temporary insanity x 10". Hur
hans smaklökar är funtade vete f@n? Med största sannolikhet har han
inga alls längre...

Grammis igen

Okej, bara måste visa denna också. Bra gjort som fasen men jag undrar hur många strängar de snortat när de tutade ihop koreografin?

Stefani Germanotta

Inatt var det Grammisgala. Jag bryr mig inte så värst men det bloggas och twittras för fullt om det så det är svårt att missa. Det stora samtalsämnet är inte vem som vann utan om hur Lady Ga Ga hade för outfit... Jag har skrivit om henne förut och har då sagt att jag inte är så förtjust i hennes låtar. De är svängiga och inte direkt svåra att lära sig att sjunga med till. Huvudsaken är att man kan säga "La la" så brukar det lösa sig. Elin storälskar henne volket antagligen är normatl för 9-åriga flickor. Men jag hittar en del godbitar där andra drar Stefani Germanottas låtar. Ja, hon hade det som artistnamn från början men antagligen så dög inte det när hon bestämde sig för att börja sy sina kläder själv...